Krig, naturkatastrofer, global uppvärmning, fattigdom och pandemier hotar vår fina värld. Listan kan göras lång men jag tror att människan är vårt största hot. Jag tror samtidigt att vi är det största hoppet. Jag tror och har alltid trott på naturens och människans kraft och förmåga att läka och överleva.
Symboliken med maskrosen, som tar sig genom asfalten för att växa mot alla odds, var en av de första bilderna som dök upp i min process. Detta ledde mig till en bild jag sett på fenomenet med den blommande öknen i Atacama, Chile. Atacamaöknen är världens torraste plats, men ungefär var 7–10:e år väcks de vilande fröna till liv av regnet och exploderar i färg.
Jag gjorde en djupdykning i Atacamaöknen och Chile och min research ledde mig in i en resa som handlade om liv, död och kontraster. Men det blev också en oväntad resa till mina rötter, och med kopplingar till mitt eget liv. Det handlade om hot och om sprickorna i livet men också om växtkraften och hoppet. Jag hamnade i minnen från när jag som 3-åring flydde från diktaturen med min familj.
Jag valde att följa ett spår om att skydda sig och hur man använder kläder som skydd. Att utgå från militärer var för smärtsamt för mig så jag valde sagovärlden och riddarna. Det ledde mig först till medeltida prinsessor och riddare på vita hästar, men det var inte i den sagovärlden jag ville hamna. Jag letade vidare och det ledde mig till korstågen och Conquistadorerna. Jag ville hitta ljus och kraft och fortsatte därför till Fantasy-världen. Där passerade jag flera världar bl.a. Sagan om Ringen, Game of Thrones och Vikings. Hos de kvinnliga krigarna, försvararna, överlevarna, de starka kvinnorna och kämpaglöden…där fann jag mitt formspråk.
Mitt i den processen utbröt kriget i Ukraina. Restriktionerna från Corona-pandemin hade äntligen börjat släppa och man började se ljuset i tunneln… men så kom mörkret igen. Det svepte in över mig och slängde ner mig i ett djupt svart hål men ur det föddes åter hoppet och tron på naturens och människans kraft att kämpa för livet. Maskrosens gula blomma lyste upp min tillvaro och krigarkvinnan drog upp mig med all sin kraft.
Jag väljer livskraften!
Jag valde att döpa min kollektion till “Voy a Vivir” som betyder “Jag kommer att leva”. Det är titeln på en Pablo Neruda-dikt. Första delen av dikten dök upp i mitt huvud tidigt i processen genom en sång “Testamento” (Grupo Ortiga). Poesi får sällan samma kraft när den översätts men nedan finns meningen som fastnade i mitt huvud, och en engelsk översättning.
“Yo no voy a morirme.
Salgo ahora, en este día lleno de volcanes,
hacia la multitud, hacia la vida…” – Pablo Neruda”
I am not going to die.
I go out now, on this day full of volcanoes,
towards the multitude, towards life…” – Pablo Neruda